Som a cappella-sångare gillar jag när repetitionsledaren följer denna princip. Som lärare och körledare märker jag att det ger goda musikaliska resultat.
Exempel: sjung först en låt, eller gör några övningar, och reflektera sedan över det ni precis har gjort tillsammans.
Om ni gör tvärtom, till exempel att körledaren börjar med en detaljerad instruktion, eller ger en grundlig analys, eller startar en gruppdiskussion – då kan sångarnas musikaliska upplevelser behöva tvingas in i en teoretisk mall, medan de sjunger. Ungefär som om du skulle försöka passa in dina fötter i ett par för trånga skor.
Bättre att ge skorna tid att anpassa sig till fötterna. Bättre att först ge sångarna tillfälle att bekanta sig med själva musiken.
När sångarna ges möjligheter att uppleva musiken utan att repetitionsledaren först ger en detaljerad instruktion eller analys av situationen, då leder detta ofta till frågor, förr eller senare. När frågor börjar komma från sångarna, då är det ofta läge att diskutera syftet med en viss övning.
TIPS till repetitionsledare: när du jobbar på detta sätt, var beredd på att kunna besvara frågor av typen “varför gör vi det här?” efter en genomförd övning.
FRÅGA till sångare och körledare: om det skulle visa sig att någon av dina kartor (eller förväntningar) inte stämmer helt överens med verkligheten, vill du då ändra på något i din karta – eller vill du försöka ändra på verkligheten?